Efter en händelse i fredags så har jag inte kunnat släppa en liten tanke... Vi diskuterar här hur innehåll, stoff, metoder etc kan påverka hur engagerade och motiverade eleverna är i undervisningen. Vi även tagit upp problemet som finns att nå alla elever, även de som står under någon slags utredning. Men en viktig fråga borde även vara är eleven mottaglig för detta?
Med det menar jag inte mognadsmässigt utan mer hur mår eleven i övrigt? Kan fokus ligga på skolan just nu? Nu talar jag alltså om undervisningen på individnivå. Vilka krav kan man egentligen ställa på en elev som tex inte kan koncentrera sig eller se något kul i skolan på grunda av emotionella problem som familjesituation eller inget umgänge på rasten? Det känns som ett evig pedagogiskt dilemma. Undervisningen måste ju fortsätta trots att en elev inte är mottaglig. Beror det på familjesituation eller liknande kan man ju som lärare egentligen påverka väldig lite.... Hur tänker ni?
Min fredag blev också en dag som jag har svårt att släppa. I det här läget kände jag att jag saknade erfarenhet. Jag kände mig väldigt trött och uppgiven när jag kom hem. Det hela hade börjat med en musiklektion som urartade sig. När de kom tillbaka till min svensklektion var i stort sätt alla pojkar uppe i varv och var väldigt respektlösa mot mig, vilket de inte brukar vara. Det här kan bero på att det är sista dagen innan helg och många av dem har det jobbigt hemma och känner skolan som en trygghet. Rutinerna och vuxnas närvaro försvinner för en del när de kommer hem.
SvaraRaderaJag håller med dig i det du skriver! Det är svårt för oss att påverka hemmasituationer, men det som jag kan göra för eleven är att se till att han/hon har en så bra dag som möjligt. Desto mer erfarenhet jag får inom läraryrket hoppas jag leder till att jag kan tygla situationer på ett bra sätt och med det lättare kunna nå målen tillsammans med eleverna. Hoppas jag förstått din text någorlunda rätt! :)
En väldigt svår fråga du tar på Lina, men en väldigt viktig fråga! Jag har inget exakt svar på detta, det är nog en situation som nog vi alla har eller kommer att få uppleva. Men det är väldigt svårt att veta vad man ska göra. Jag själv känner att jag inte vill lägga för höga krav på en elev som mår dåligt. Att eleven kanske "bara" tar sig till skolan kan vara stort för den. Det är nog väldigt viktigt att stötta eleven och berömma den för "minsta lilla", eller hur jag nu ska förklara. Men hur man ska bemöta och hjälpa eleven, beror ju också mycket på hur eleven är, varför den mår dåligt och hur den visar det. Men som sagt en väldigt svår men också viktig fråga!
SvaraRaderaJag är nog inne på ditt spår Lisa men samtidigt kan en "särbehandling" bli jobbigt gentemot övriga elever för den drabbade... Men det behöver nog vara en bedömning och avvägning från fall till fall beroende på hur eleven agerar, hur skol/klassmiljlön är osv
RaderaJag har också funderat en hel del på det här. Inte av just någon särskild händelse en särskild dag utan snarare pga hur i princip alla dagar ser ut i den skola jag är i. En del av svårigheterna som vissa elever har underlättas inte direkt av att det saknas strukturer och regler i hemmen i form av sömn och dyl. Så länge det inte är ren misär så är det väl kanske svårt att ingripa utan man får väl då på något vis samtala och önska att saker och ting blir ändring på. Samtidigt tror jag här att det är oerhört viktigt att trycka på att en fungerande skolhälsa ska finnas vilket det uppenbarligen inte alltid gör. Jag har för mig att det var fler än jag, som på kursen i våras, märkte att många av våra skolor inte har exempelvis kurator som är synlig för eleverna.
SvaraRadera