"Det finns en uppsättning roller och som student har man att välja rätt roll i rätt sammanhang så att man erövrar goda vitsord. Nu är verkligheten allt för rörlig och föränderlig för att kunna bära fasta roller. Undervisningsarbete kräver ständig närvaro, handlingsberedskap, snabba beslut i situationen och en lärare skapar själv sin växlande läraridentitet." (s. 145).
Jag upplever att man ,som student, på sin vfu-plats ständigt skiftar roller beroende på situation. Samtidigt som man är den lyssnade och lärande studenten, gentemot sin luv, ska man också inta rollen som den undervisande och "ledande" i klassen. Jag kan tycka att dessa roller ibland kolliderar då man behöver vara dem båda i klassrummet där luven just bedriver sin undervisning. Att detta ibland kan vara förvirrande även för eleverna är tydligt då jag har mina egna lektioner och de bara har mig att tillgå. Jag har också noterat att detta sker även då resursläraren, som annars har en ganska tillbakadragen roll i klassen, har sina egna lektioner.
En anledning till detta tror jag beror på att min luv är en mycket respektingivande person som "äger" sin undervisning fullt ut och när inte hon är där blir många av eleverna mycket oroliga.
Att undervisning kräver ständig närvaro och förmåga att ta snabba beslut är något jag fått erfara från första stund. Då jag ska hålla mina lektioner vet jag aldrig hur det kommer att gå och jag måste ständigt tänkt ut en "plan B" och kunna vara flexibel. Om eleverna ska delas in och arbeta i grupper måste jag ha gjort indelningen sedan innan och noga övervägt för- och nackdelar.
En svårighet med detta är ibland att jag inte har fria tyglar i val av stoff och innehåll då jag till viss del är styrd under den planering min luv har gjort.
Oavsett vad man vill göra så kan man inte komma ifrån att man står i ett sorts beroende till sin handledare och "goda vitsord" vill man ju naturligtvis ha. Fördelarna med vfu:n är många och jag ser verkligen vad mycket man lär sig, men ibland kan jag uppleva att jag ska bedriva undervisning med bakbundna händer då jag får använda ett helt annat upplägg än vad jag kanske hade valt om jag haft större frihet.
Hej! Det du nämner med rollerna är något som jag också lägger märke till. De eleverna som jag möter här i Indien har mycket svårt för sig att se mig som lärare, då jag oftast (just nu) sitter med och observerar! Det blir svårt att få sin respekt då man inte anses vara lärare enligt dem och tro mig jag har förklarat många gånger för dem.
SvaraRaderaDet är tyvärr vanligt att man som student känner att man inte har friheten och det är väldigt tråkigt, men man kan också ta med sig något från det och det jag tänker på är väl att när man själv blir lärare sen att man kanske kommer ihåg hur det var att vara student och att inte ha någon frihet, så man kanske ger sin student (som man då har) mer frihet än vad man själv hade. Så ur den situationen du är nu i kan man ju ta med sig som lärare då man själv får en student. (ursäkta luddigheten)
Som lärarstudent hamnar man i en konstig position. Eleverna ser dig som en vuxen i skolan och ställer frågor som inte bara rör undervisning utan t.ex. Får vi lov att.... Har du nycklar dit... osv som man inte kan svara på egentligen. Så man är en vuxen i skolan men utan ansvar så att säga. Jag som har bytt skola några gånger tycker också att det kan vara svårt att komma in en skolas rutiner. Man får ofta ingen genomgång att "här gör vi så här eller så här" utan det verkar vara så självklart för alla hur det fungerar... Då kan man också agera lite märkligt från elevernas perspektiv..
SvaraRaderaDet du säger om att eleverna blir oroliga utan sin "riktiga" lärare känner jag igen, framför allt från i våras. Hur menar du när du säger att hon får respekt för att hon äger sin kunskap? Rent allmänt funderar jag på gruppdynamiken. Behöver gruppen en stark ledare för att hålla samman, som en slags trygghet? Varför? Eller har hon en sån naturlig ledarposition att eleverna inte har behov av att ifrågasätta och istället "kör" mer med övriga lärare?
Ursäkta de tusen frågorna men jag tycker gruppdynamik är superintressant! Tror det säger mycket om en själv som ledare också. Om man skiljer sig mycket från sin luv så blir det säkert en slags bundenhet nu som man kanske upplever mindre när man är examinerad
Ja, Deepali jag hoppas jag kommer ihåg hur jag själv kände om jag någonsin kommer att handleda en vfu-student. :)
SvaraRaderaMin luv är nog en så stark ledare i sig att hon inte behöver ifrågasättas lika mycket som de andra lärarna. Därmed inte sagt att allt fungerar felfritt under hennes lektioner utan total närvaro krävs för att det inte ska spåra ur fullständigt. Precis som du nämner Lina så är det faktiskt i mitt fall att jag, även om jag ser upp till min luv oerhört mycket, så skiljer vi oss väldigt mycket. Detta , precis som du är inne på, gör att jag får förhålla mig på ett sådant sätt som jag inte gjort om det varit min egen klass. Men ska också påpeka att mina lektioner fungerar förhållandevis väl när jag är helt ensam med eleverna. Antagligen för att jag vid de tillfällena inte är riktigt så tillbakahållen som annars och att de då endast har mig att tillgå.