"Vi är övertygade om att mening i undervisning och utbildning är direkt kopplad till ett aktivt och engagerat kunskapsarbete liksom till ett nyfiket och kreativt lärande. Det är svårt att tänka sig en människa som enbart avkrävs reproduktion av ett givet och färdigpackat innehåll ska kunna uppfatta sig som skapande och fantasifull."
Jag återkommer lite till samma fråga som i mitt förra inlägg: Hur får man eleverna engagerade i sitt eget lärande? Men jag skulle vilja omformulera mig och istället ställa frågan: Hur skapar man möjligheter för eleverna att själva bli en aktiv del i skapandet av kunskap? Både sin egen kunskap, men även andras.
Vi har ju talat om att både lärare och elev måste interagera med ett ämne för att det ska uppstå ett lärande. Många av oss känner också av en tidsbrist, vad gäller planering, reflektion och att hinna se alla elever under lektionerna. Vad det gäller kreativitet och skapande tror jag att det stora bekymret återigen är tidsbrist. Vilken lärare hinner med att planera kreativa och skapande lektioner som erbjuder eleverna mening samtidigt som de på ett tydligt sätt kan visa på vad eleverna har lärt sig? Idag måste elevers kunskaper kunna mätas och dokumenteras. Det mesta testas av via prov, till exempel nationella proven, och dessa prov bygger oftast på reproduktiva kunskaper. Westerberg & Linnér tar visserligen upp att bristen på personlig mening ersätts av en instrumentell mening, där elevens engagemang belönas med ett bra betyg (s. 171). Men eleven är inte aktiv i skapandet av kunskaperna...
Ett annat sätt att ta upp tidsbrist i förhållande till kunskaper är att det är mycket som ska hinnas med under skoltiden. Det är många ämnen med centrala innehåll som ska tas upp under en viss tid, samtidigt som det idag händer mycket annat i skolan som inte hör till de olika ämnenas centrala innehåll. Det har i alla fall jag själv upplevt både under min egen skoltid och under våra olika VFU perioder. Läraren skyndar på för att "hinna med" och jag skulle personligen aldrig kunna vara speciellt kreativ under stress. Inte om jag dessutom ska lära mig något nytt samtidigt.
Ett annat perspektiv på tid i relation till lärande som jag känner av just nu är att det tar tid att lära känna en ny klass och nya elever. Tror ni att det kommer gå snabbare att lära känna eleverna när vi har mer erfarenhet av läraryrket eller kommer vi vara så inskolade på vår egen undervisning att vi bara erbjuder eleverna vårt eget "kunskapspaket"? Eller är det möjligtvis tvärtom, att vi som nya i yrket kommer hålla oss till vårt kunskapspaket för att senare i yrkeslivet kunna vara mer öppna inför andra sätt att lära och undervisa?
Lärarna på min VFU-skola kan ibland beskriva en elev genom att säga ”Ja, men ni har väl hört hur hens syster/bror var i skolan, då är nog hen likadan!”. Då tycker jag att de inte ger en ärlig chans att skapa en relation till eleven. De skapar förutfattade meningar om hur eleven är och kommer prestera i skolan. Enligt mig kan det då ta än längre tid att lära känna en elev ifall de uppgifter som rör eleven inte är uppriktiga. Det är intressanta frågeställningar du kommer med och jag tror för egen del att det kan ta olika lång tid att lära känna en ny klass, beroende på vad det finns för olika situationer och bakgrunder hos eleverna. Jag tror att jag hela tiden får bättre erfarenheter att bemöta elever på ett bra sätt för att skapa oss en god relation sinsemellan. Under den VFU-perioden har jag tillbringat en av de två rasterna, som eleverna har, tillsammans med dem. Jag har pratat, lekt och umgåtts för få en klarare bild av dem för att på så sätt lära känna dem bättre, vilket sedan har underlättat i min undervisning.
SvaraRaderaIntressant text du har skrivit Lina. jag har också funderingar på om det kommer gå fortare för oss att lära känna våra elever när vi är färdiga lärare. Jag hoppas iaf det, jag tror att vi kommer få en annan relation med eleverna när vi är deras "klasslärare" eller vad man ska kalla det. De kommer nog se oss på ett annan sätt, än vad de gör nu när vi är studenter och är ute och praktiserar i deras klass. Hur känner du att du har lärt känna din klass? Tyckte du det tog lång/kort tid samt hur bra har du lärt känna dem?
SvaraRaderaJag tror också att man får en annan relation när man är klasslärare. Framför allt för att man träffar dem mer och man blir mer insatt i deras övriga livssituation. Jag är ju i två klasser och det är några elever jag har kommit lite närmare än andra. Men jag tyckte att klasserna i sig var rätt lätta att "läsa av" ang vem som har hög status i klassrummet, hur grupperna är uppdelade inom gruppen osv.
RaderaHej! Jag gillade din frågeställning där i slutet och tänkte haka på den. Jag tror, utifrån mig själv och mina erfarenheter, att jag kommer vilja lära mig nya sätt och metoder i undervisningen. Men jag vet även att man kommer gärna vilja ha sina rutiner så att säga. Så en blandning är väl den kombinationen jag tror att man kommer åstadkomma.
SvaraRaderaJag hoppas att jag kommer hålla mina sinnen öppna och vågar testa nya sätt och metoder även efter flera års erfarenhet. Men man kan ju aldrig plocka bort sin personlighet och sitt sätt att undervisa/leda klassen. Öppenhet, ödmjukhet och utvärdering är nog en bra kombination
RaderaEn stärkande och rolig upplevelse jag fick vara med om som praktikant, var ett vaknande en äldre lärare fick vid en kurs. De går mattelyftet och efter en övning lärarna fick som läxa att ta med sig och pröva i klassen, upptäckte denna läraren något fantastiskt för både henne och eleverna...att något nytt är roligt och det kan funka!! Så härligt att se denna lärare i full blomm och extas över sitt resultat och att eleverna tyckte det var så roligt. "Så här bra magkänsla har jag inte haft på flera år!"
SvaraRaderaJag hoppas jag är lika modig mellan all stress som denna lärare, när jag är gammal och van. Att våga bryta ett gammalt mönster och testa något nytt. Rolig upplevelse!