"Att bygga det reproduktiva lärandet är och har varit skolans huvuduppgift. Elever ska rustas med kunskaper som i bästa fall framstår som meningsfull för den lärande eleven likaväl som för den utlärande läraren. Men alltför ofta blir det lärande som pågår i skolan enbart reproduktivt, icke-skapande och utan egentlig mening för eleverna. Man lär sin läxa och engagemanget lyser med sin frånvaro." (s. 152).
Här tycker jag att en av de viktigaste punkterna för val av innehåll och stoff kommer fram. Hur får man eleverna engagerade i sitt eget lärande? Jag tror för det första att man måste utgå från den befintliga elevgruppen. Vad som fungerar i en klass ena året behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra i nästa klass ett annat år. Men det räcker inte med att bara välja ett elevnära innehåll. Vad som är viktigt och intressant för eleverna kan skilja sig åt lika mycket inom en klass som det kan göra mellan elev och lärare. För att lyckas tror jag att man som lärare själv måste vara engagerad i det val man gjort vad det gäller innehåll och stoff. Det gäller att äga sitt lektionsinnehåll så att man kan erbjuda eleverna flera olika perspektiv och infallsvinklar på ämnet. Om man själv kan plocka ner sina kunskaper om ämnet i små bitar kan man förhoppningsvis erbjuda eleverna olika metoder att bygga upp bitarna igen till deras egna ämneskunskaper. Det är först när eleverna själva är delaktiga i sitt kunskapsbygge som de i sin tur kan äga kunskapen och förhoppningsvis skapa något mera av den.
Frågan är då vad är kunskaper? Jag tror inte att kunskaper är något som kan föras över från lärare till elev utan det är något som skapas mellan lärare och elever. Alltså måste valet av innehåll och stoff vara intressant ur både eleverna och lärarens perspektiv för att det ska bli meningsfullt. För om ena parten inte är engagerad i lärandetillfället försvinner möjligheten till att skapa sig sina egna nya kunskaper och skolan blir en plats för det reproduktiva lärandet. Det jag egentligen vill ha sagt är att jag tror att valet av innehåll och stoff inte är det enda, eller det som till störst del, avgör hur väl man lyckas med att få eleverna med sig i undervisningen utan det är till lika stor del ens egen inställning och lyhördhet för elevernas respons.
Men som lärarstudent/nybliven lärare tror jag att det är svårt att lyckas med att få alla elever engagerade i undervisningen direkt, så då är det kanske än viktigare att välja ett innehåll som man själv känner sig säker på och försöka få eleverna att bli delaktiga och medskapande i det. Sen får man vara noga med att reflektera och utvärdera sin undervisning under tiden, samt vara beredd att anpassa sin planering längs med vägen beroende på hur väl man lyckas nå målet tillsammans med sina elever.
Jag tror att det är helt riktigt som du skriver, att man ska akta sig för att låsa sig vid ett innehåll och ett tillvägagångssätt. Att hitta motivationen hos elever i en och samma klass, tror jag, är en av de mest krävande, men också kanske mest lärorika, delen med det här yrket. Idag ser klasserna dessutom mer annorlunda ut än förut eftersom diagnoserna ökar och elever som har en viss problematik fortfarande ska kunna gå kvar i sin ordinarie klass. Detta är ju förstås oerhört bra men ställer också krav på lärarna. De ska kunna vara flexibla i sitt val av innehåll och metod, så att alla elever har möjlighet att utvecklas och faktiskt ha fått utnyttja sin skoltid till fullo när de lämnar den.
SvaraRaderaJag håller helt med dig om att inställning och lyhördhet minst lika viktigt som innehållet. Jag kanske t.om skulle dra det ännu lite längre genom att påstå att detta är ännu viktigare än innehållet. Jag tror att man lyckas engagera eleverna i sitt lärande så kan de mest trista innehåll faktiskt bli intressant att lära sig. Likaväl som ett ämne som eleven rimligtvis borde tycka vara roligt istället kan leda till ointresse, helt beroende på sättet att undervisa. Hur många sådana exempel har man inte från sin egen skoltid...?
Jo det har man ju några exempel om och framförallt har man starkast minnen om de lärare som lyckades engagera en i deras ämne. Men samtidigt känns det som att arbeta lite i uppförsbacke. För hur skapar man egentligen ett intresse och en motivation? Det känns som att det i skolan idag existerar många yttre belöningar eller som de även skrev i boken att framtida nationella prov och betyg hela tiden ligger som ett slags hot i luften....
SvaraRaderaMycket intressant text att läsa :)! Hur tycker du att det går för dig med undervisningen i den klass du är i, med innehållet och stoff? Känner du att du fått eleverna engagerade och isf hur :)?
SvaraRaderaPrecis som du skriver måste man akta sig för att bli bekväm som lärare och köra samma undervisning flera år. Precis som man lär barn att alla är olika och varje individ är unik, så borde man väl tillämpa en undervisning liknande?
SvaraRaderaLättast och mest givande är det ju, som du säger, om man som lärare äger sin undervisning. Att undervisa i ett ämne man själv behärskar! Jag älskar svenska och mina minnen av min svenskundervisning var tråkig men ändå intressant. Så i min undervisning nu försöker jag äga! Jag pratar fritt och jag ger tips, jag pratar avslappnat och visar mer med min kropp hur jag menar än på tavlan eller på en stencil. Med tanke på elevernas reaktion och resultat av detta, så tror jag att jag iallafall närmar mig att äga ;)
Så självklart är det viktigaste att läraren och dennes sätt att undervisa spelar störst roll. Det vågar jag säga att jag tycker, för om mitt sätt att undervisa är tråkigt eller ger intryck till osäkerhet så lyssnar ju inte ens eleven. Då spelar det ju ingen roll hur väl jag planerat eller skrivit mål, använt mig av användbara stoff mm. För infarten till deras kunskapsbank är ju redan stängd!
På den skolan jag är har man utepedagogisk svenska, som följer samma planering som inne i klassrummet. Bara med ett annorlunda tänk och genomförande. Mina elever refererar jämnt till vad de gjort ute på lektionen och använder gärna det för att visa att de förstår min undervisning. Så intressant!
Jag undrar samma frågor om din undervisning, hur lyckas du/misslyckas och varför? Hur gör du? :)
Hej! Mycket intressant text, gillar den sortens diskussion! Jag tror att interaktion mellan läraren och eleven är viktig men även interaktion mellan undervisningen och eleven är viktig. Att låta eleverna vara med och styra över sin undervisning tror jag kan vara bra för dem, det ger dem ett större ansvar för sitt eget lärande. Man kan styra upp det genom att ge dem alternativ. Eller helt enkelt utgår ifrån en sorts mindmap där eleverna får ge exempel på hur de lär sig bäst, kanske är genom genomgångar, grupparbeten, enskilda eller de lär sig om de får själva välja text, se en film som handlar om ämnet o.s.v. Då tror jag att elevernas engagemang ökar, visserligen kan de vara svårt att få det att fungera på 30 elever, men det är värt ett försök tycker jag.
SvaraRaderaDet var väldigt bra uttryckt med "interaktion mellan undervisning och elev" för visst är det så att alla delarna behöver fungera för att nå utveckling. Att ge eleverna mer valmöjligheter känns ju som att det är lätt gjort men de observationer som gjordes i boken visade ju på att även om man själv tror att man utgår från eleverna i sin undervisning så är det oftast ens eget habitus (eller liknande) som styr valen ändå.... Känns som ett evigt dilemma! Men om man inte testar sig fram, reflekterar över sin egen undervisning och kanske låta en kollega observera ens undervisning kommer man nog inte utvecklas som lärare heller
RaderaJa, att reflektera och utvärdera efter varje lektionstillfälle som du säger, upplever jag själv är mycket lärorikt till nästa lektionstillfälle med eleverna. Det känns som att jag alltid lär mig något nytt om mig själv och om någon av mina elever vid varje undervisningstillfälle.
SvaraRaderaUndrar lite om det som Lisa också undrar, upplever du att du får eleverna engagerade i din undervisning eller väljer du innehåll du känner dig trygg med? :) Själv tycker jag att det är svårt att få alla eleverna engagerade i undervisningen och då låter jag de ändå få vara delaktiga gällande utformning av lektionen och varierar med ikt och läromaterial. Ställer ofta frågan till mig själv om hur ska man nå de eleverna som är omotiverade till skolan och ogillar allt som hör därtill.
Den här gången har jag valt ett för mig nytt innehåll och stoff som jag inte har testat innan men jag vill gärna passa på att prova något nytt när jag är ute på VFU. Första lektionen gick inte alls som jag tänkt medan den andra gick långt över förväntan. Hoppas det håller i sig på nästa lektion också. Sen har jag förmånen att jag kan göra om samma lektionsekvens i den andra fjärde klassen också. Det ska bli jätteintressant att se om det blir något annorlunda resultat för dels är det två helt olika grupper men jag har även gjort om lite i den första lektionens upplägg och i min planering för att det ska bli mer tydligt vad jag vill uppnå. Under de perioder vi har haft ute på praktik nu har jag försökt blanda in mycket praktiska övningar både i grupp, par och lite enskilt men även lite annorlunda stoff. Ibland fungerar det och ibland inte ;)
SvaraRadera