"Om man, säger Henry, med mångkulturalitet bara menar att det står för för invandrare då blir mångkulturalitet bara en etikett som man sätter på människor. Det blir en tom fras, som både är felaktig och meningslös. [...] Han uttrycker att eleverna inte kan betraktas som representanter för sina olika och skiftande bakgrundskulturer. De ska ses som individer med olika åsikter om och inställningar till allt från mat till religion. Ett sådant synsätt gör klassrummet till ett flerstämmigt och mångtonalt rum i vilket olika samtal och diskussioner kan föras." (s. 54-55).
Oj, det blev ett långt och lite ihopklippt citat, men jag tycker Henry har många kloka poänger i sitt tal om mångfald. Han ser bakom elevernas utsida och deras föräldrar/ursprung och ser istället varje elev som en egen individ i klassrummet. En individ som ingår i flera olika gruppkonstellationer. Jag tycker det är beundransvärt och jag hoppas att det är en förmåga man själv kan utveckla och praktisera som lärare.
Sen funderar jag lite på varför de flesta ser mångkulturalitet och etnisk mångfald som samma sak. Till och med läroplanen sätter så gott som ett likhetstecken mellan dem båda då det står att "det svenska samhället internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som finns i en kulturell mångfald." (Lgr11, s.7). Då är det kanske inte så konstigt att begreppen kopplas samman? Kultur är också ett begrepp som är svårt att definiera så kanske kan det vara enklare för oss att se till etniciteten och koppla samman den med en kultur.
Samtidigt kan man inte, som Henry uttrycker det, låta enstaka elever vara representanter för sina olika bakgrundskulturer. Det är mer intressant att se vad enskilda elever har för egna åsikter och tankar i olika ämnen utan att behöva koppla samman dem med en bakgrund. Har man då i förväg klumpat ihop eleverna i till exempel svenskar och icke-svenskar blir det svårare... Jag ser det dessutom som något positivt om eleverna har olika åsikter och får öva sig i att diskutera och bemöta varandras tankar. Vilket också är en viktig del i skolans uppdrag enligt läroplanen. På så vis borde man också kunna hjälpa eleverna att utveckla sin identitet, genom att öppna dörrar för fler gemenskaper och utmana deras tankar i mötet med andra.
Intressant resonemang! Vad anser du är skillnaden mellan etnisk mångfald och mångkulturalitet? Är nyfiken! :)
SvaraRaderaJag tänker lite så här: om kultur är ett paraply så ryms det många olika delar inom det begreppet. Till exempel etnicitet och klass men även musik och kläder etc. Under dessa kan det finnas subkulturer, till exempel svenskar och syrier eller hårdrockare och punkare. För att vi ska kunna tala om mångkulturalitet måste vi sätta ihop flera av det olika delarna. Alltså kan ett klassrum med bara etniskt svenska barn innehålla lika mycket mångkultur som det klassrummet som består av en förberedelseklass. Beroende på vilket perspektiv man tar... Även om det ena klassrummet bjuder på etnisk mångfald också. Hänger du med? Som sagt kultur är ett väldigt brett begrepp som kan innefatta mycket.
SvaraRaderaMan kan också tänka på hur det blir med svenska ungdomar som har vuxit upp i invandrartäta områden. Är deras etnicitet det viktigaste i deras kultur/identitet? Eller hur är det med andra eller tredje generationens invandrare - vad är viktigt i deras kultur/identitet?
Mycket intresant text du har skrivit. Jag håller med dig om att många tycker att mångkulturalitet och etnisk mångfald är samma sak. Det var ju intressant att läsa i boken att de intervjuade perosnerna iaf tyckte olika om mångkulturalitet. Jag tyckte det var väldigt bra skrivit av dig att man ska se bortom elevens utsida och se eleven som en egen individ. Jag hoppas att många lärare gör det, men jag vet tyvärr av egna erfarenheter att alla inte gör det.
SvaraRaderaJag fick även svar på min fråga jag tänkte ställa vad du sner är skillnaden mellan mångkulturalitet och etnisk mångfald :)
Ett intressant område du valt! Jag tror att det många gånger handlar om en vanesak, var man har mött begreppen tidigare. Som du säger så gör t om läroplanen likhetstecken. men nu när frågan om vad begreppen egentligen betyder tas upp så tror jag att man kan luckra upp gränserna och lättare vidga sin syn på dem undan för undan. Det är ju egentligen först då man börjar fundera och ifrågasätta som man kan komma att se nya kopplingar till begreppen.
SvaraRadera