”I en kreativ läroprocess tenderar man att
glömma tid och plats, man blir ett med processen och det enda som äger
giltighet är det man håller på med för tillfället. Att lämna arbetet känns fel
och skulle man tvingas göra det längtar man tillbaka till det man höll på med.
Kanske ser man inte exempel på detta lärande i skolan så ofta som man skulle
önska, menar vi, men samtidigt har vi väl alla någon gång haft en upplevelse av
det som ibland kallas ”flow”, det vill säga att helt gå upp i ett pågående
arbete.” s. 174
Det
här är något som jag alltid vill uppnå med de lektioner jag undervisar i, men
det är svårt. Jag vet att jag inte kan nå alla elever och jag vet att vissa
elever känner sig lite mindre motiverade till en del ämnen. Som tidigare nämnt
har jag de två eleverna som går under utredning och de eleverna är min största
utmaning till att nå en kreativ process. De elever som känner sig lite mindre
motiverade är också en utmaning för mig, men det är en utmaning som jag lättare
kan hantera. I de situationerna kan jag lirka och använda mig av andra förklaringsmodeller,
uttrycksformer och redskap.
Linnér
och Westerberg (2009) frågar bland annat längre ner i boken ”Hur beroende av
ämne och av elevgrupper är en lärare som vill starta kreativa lärandeprocesser?
Jag skulle vilja säga att jag själv är väldigt beroende av det. Som alltid vill
jag eleverna ska kunna få möjlighet till kreativa lärandeprocesser vid varje
lektion. De ämnen som jag lättare kan skapa ”flow” hos eleverna i min VFU-klass
är i de praktiska ämnena där de kan arbeta självständigt eller i grupper om
två.
En
av många bra saker, med att undervisa elever, är för mig att se eleverna
reaktioner när de får förståelse om hur de ska gå tillväga med arbetet. Frustrationen
och de negativa orden de hade med sig in i klassrummet är som bortblåsta. Det
är då jag känner att jag faktiskt lyckats med det jag vill förmedla till
eleverna. När lektionen lider mot sitt slut kan jag ibland uppleva att eleverna
har svårt att avsluta det ”flow” de kommit in i. Det är på sätt och vis då jag
vill höra det negativa orden och behöva säga till dem en eller två extra gånger
att det är dags att plocka ihop.
Pauline
Hej Paulie, mycket intressant text att läsa :) Jag kan förstå dig när du skriver att du vill uppnå ett flow med din lektioner. Det är något som jag också vill uppnå, men jag kan också tycka att det är svårt ibland. Jag undrar om du har något exempel från någon undevisning när du har försökt förklara med någon annan förklaringsmodell och redskap, till de eleverna som var mindre motiverade?
SvaraRaderaKloka tankar! Visst är det en underbart att se när alla elever är helt fokuserade på sin uppgift och helst inte vill avsluta och gå på rast. Men svårt! Du får gärna dela med dig med hur du har gjort för att lyckas :)
SvaraRaderaEn annan sak som jag har tänkt på när vi har varit ute på vfu är att det är svårt att få någon slags kontinutet i undervisningen. Det tar ett tag att arbeta in en arbetsmetod och speciellt om eleverna är vana vid att få info och svara på ja/nej frågor eller bara vana att arbeta enskilt. Då kan de bli motsträviga bara för uppgiften innehåller något nytt och främmande sätt att arbeta på. Det känns som ytterligare en faktor till de som du redan hade men det tror (hoppas) jag löser sig så fort en elevgrupp blivit van med de arbetsmetoder man själv väljer att använda.
En viktig faktor för att få med sig de elever som är omotiverade är att låta dem själv påverka undervisningen. Ett exempel är när jag hjälpte en av eleverna med ett matematiktal. Till en början frågade jag eleven om vilka lösningsförslag han funderat kring, varvid jag presenterade mina efteråt. Utifrån det fick jag med mig eleven in i en diskussion där han blev nyfiken på vilken lösning som passade uppgiften bäst. Han fick även möjlighet, genom presentationen och diskussionen av möjligt tänkbara lösningar, att välja den metod han var mest bekant med och på så sätt känna lust för räkneuppgiften. Ett litet exempel med ack så effektivt sätt för just den här eleven ;)
SvaraRaderaFlowet som du skriver om är, som tidigare nämnt, något alla vill uppnå. Jag tyckte att det exemplet du just uppgav var väldigt bra! Att låta eleven få inleda diskussionen är toppen! Eleverna gillar när de är i fokus och när man visar att de är dem som får lösa talet eller uppgiften. Att ge svaret till eleven eller ge lösningen är inte lika kul/tillfredställande för dem. Det märker jag här i Indien, frågar man hur du/eleven skulle vilja lösa problemet så vill de gärna visa sina tankar och idéer.
SvaraRadera