torsdag 11 september 2014

"Att undervisa är att välja" - Del II

”Vi har sett hur studentlärarna gärna diskuterar frihet och bundenhet i undervisning, planering och val av innehåll. Man kan konstatera att studenter på praktik ofta säger sig vara mycket bundna genom att kastas in i sina handledares planeringar och innehållsval. Den frihet som återstår är reducerad till att gälla stoff- och metodval. Talet om bundenhet har alla lärarutbildare stött på vid flerfaldiga tillfällen under utbildningen. Studenter har alltid kritiska synpunkter på vad de möter av ofrihet och beroenden under sina praktikperioder.” s. 137

Jag upplever att jag har större frihet än bundenhet gällande planeringar, innehållsvall och stoff. Dock känner jag mig ändå ganska bunden eftersom när det väl kommer till planering, innehållsval och stoff vet jag inte vad jag ska hitta, vilket tillviss del kan bero på att jag inte har några tidigare erfarenheter från läraryrket.  Det är klart att jag skaffar mig inspiration under tidens gång men när det gäller att starta upp ett nytt moment kan det kännas krångligt i början. Om jag skriver en planering som ska löpa under viss tid kan jag ibland vilja ändra på den när jag är mitt i processen. Då har mina tankar och idéer börjat väckas.

Som jag tidigare nämnt är eleverna i min VFU-klass väldigt livliga samt att två av dem går under utredning. De här två eleverna är mycket svåra att nå i undervisningen, vilket skapar en problematik gällande både metodval och stoff. Att nå ut till alla elever samtidigt är därav en utmaning. Jag har speciellt svårt att nå ut till den ena eleven som upplevs sväva iväg i egna tankar, vilket gör att eleven inte blir kontaktbar. De båda eleverna är även så pass långt efter kunskapsmässigt, den ena av dem har precis lärt sig skriva enstaka ord, dock väldigt begränsat. Som ni förstår är det svårt att bedriva en undervisning som tillför alla elever, speciellt för mig som är lärarstudent men även för de lärare som vanligtvis undervisar i klassen.

Att jag dels saknar erfarenhet samtidigt som situationen i klassen är som den är, bidrar till min känsla av bundenhet. Däremot, som tidigare nämnt, känner jag en frihet vad gäller planering, innehållsval och stoff. Det här kan bero på att min LUV samt de andra lärarna ger mig den friheten då de själva upplever osäkra kring undervisningen, vilket är fullt förståeligt.


Pauline

9 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig i dina tankar om själv få friheten att välja vad jag vill undervisa om och hur men samtidigt känna sig låst av bristen på uppslag och idéer. Men även bristen på kunskaper om hur elever reagerar och vilka förkunskaper som krävs inför vissa uppgifter. Vad som fungerar i den ena klassen fungerar inte i nästa eller som i ditt fall när du verkligen vill ha med alla elever men några har det väldigt svårt.

    Jag beundrar verkligen att du försöker lägga upp undervisningen så att alla kan ta till sig något av den. Det är ganska mycket att tänka på utan att behöva ha två, vad i alla fall jag skulle kalla för, undantagsfall i klassen. Alltså med det menar jag två elever som verkligen är i behov av stöd och som du säger inte ens de ordinarie lärarna vet hur de ska hantera undervisningen.

    SvaraRadera
  2. Va skönt det låter att du känner sån frihet :)! Önskar att alla studenter får känna så. Verkar som att du har en riktigt bra LUV. Förstår dig att det inte kan vara lätt med undervisningen i den klassen du är i. Känner du att du får den hjälp du behöver tex när du undervisar av din LUV, om det skulle uppstå något problem med eleverna i klassen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, absolut! Eftersom situationen är som den är i klassen känns det tryggt att jag kan vända mig till min LUV ifall det uppstår en problematik som jag inte kan lösa på egen hand!

      Radera
  3. Håller med dig helt vad gäller friheten och det bundna som student! Min Luv liknar din, jag får fria händer vad gäller den undervisning jag ska hålla i. Dock inom ramen för deras planering, men det känns samtidigt skönt att den begränsningen finns. På så sätt kan man fokusera på att lektionerna blir väl förberedda och genomtänkta, så att jag stärks i min lärarroll i klassrummet. Sedan kan jag lägga tid på att lyckas med planering och mål mm.

    Det du nämner om de svagare eleverna i klassrummet och hur det kan vara svårt att anpassa som student, framförallt när lärarna själva inte vet hur. Detta kan jag hålla med om, har en elev i min klass som inte behöver göra något, för man är nöjd bara över att eleven dyker upp i skolan!
    Hursom är denna elev inte mindre smart.
    Så om man redan nu tränar på att ge en så bra genomgång och väl förberedd lektion till övriga elever som möjligt, kan detta bidra till att större delen av klassen blir självständiga. Vilket ger dig som lärare mer tid till fokus hos den enstaka individen och kan möta eleven på dennes nivå (vilket ibland tar mer tid). Håller du med och/eller förstår min tes? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror jag förstår hur du menar. Inför varje lektion försöker jag göra en genomgång som når ut till alla samt att jag individanpassar lektionen så gott som det går. Jag brukar göra en punktlista på tavlan om vad eleverna ska uppnå på lektionen samt vad som ska ske under lektionstillfället. På så vis kan de titta där innan de frågar mig om hjälp och jag får mer tid till att hjälpa de elever som är i behov av det:)

      Radera
  4. Hej! Med frihet kommer även ett stort ansvar och ett kreativare tankesätt, håller helt med dig att det är svårt att nå ut till vissa elever. Det upplever jag både här och i min svenska skola.
    Men något som jag även upplever är att när man får den frihet man vill ha vill man ändå ha samma feedback som om man var bunden. Jag har fått mycket feedback på undervisningen då jag inte bestämt allt och det gillar jag, man vill ju kunna bli bättre liksom. Men när jag har fått bestämma allt själv så får jag ingen feedback, inte från min LUV här eller min LUV i Sverige. Det är ju då man behöver det som mest anser jag. För att LUVEN kanske märker saker som man själv inte gör kanske, exempelvis att man inte når ut till alla och det kan ju ha med sitt sätt att lära ut då du får göra hur och vad du vill.

    Upplever du samma sak gällande din frihet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kan jag nog uppleva det. Men innan jag ska hålla i en lektion har jag allt som oftast förberett och pratat med min LUV innan eftersom jag ibland tycker att det är svårt att nå ut till alla elever. Hon har redan då exempelvis kunnat ge min lite tips på hur jag kan ändra lite inför lektionen. På så vis blir hon mer insatt i mitt tänk gällande undervisningstillfället och kan lättare ge mig feedback efteråt!

      Radera
  5. Jag förstår precis din situation då jag befinner mig i en liknande. Jag har också mycket svårt att få till det så att verkligen alla kan vara delaktiga och få ut så mycket som möjligt av undervisningen. Jag upplever att eleverna i min klass många gånger får "för mycket hjälp" med den undervisning som de andra klarar av på egen hand. Med det menar jag att lärare/assistenter ibland skriver och gör arbetet åt dem medan eleverna själva sitter passiva bredvid. Detta beror förstås på att de inte befinner sig på den nivån som undervisningen är utformad efter. Jag ställer mig mycket frågande till detta, huruvida dessa elever kommer att klara sig i framtiden. Det gör mig bekymrad och frågan är vem egentligen som blir hjälpt av detta. Eleven ingår i ordinarie undervisning men till vilket pris och sker inte detta då på elevens egen bekostnad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är svåra situationer vi får uppleva som det inte finns några självklara lösningar till. Om jag utgår från de två eleverna jag har i min klass har processerna i utredningarna framskridit olika långt. De båda har gjort tester som visar att de ligger mittemellan att gå i en reguljär klass respektive träningsskola. Inget av alternativen är lämpade utifrån deras behov och vad gör man då som lärare? Jag, min LUV och de andra lärarna som berör eleverna ser en problematik på hur eleverna ska uppnå de mål som de övriga kamraterna i klassen klarar av. Innan eleverna och lärarna får ett beslut gällande hur de ska följa läroplanen känns det tufft att behöva se elevernas ångest och frustrationer. Då faller det lätt att man hellre vill se till att de uppnår en bra dag i skolan. Jag hoppas att den fortsatta utredningen leder till en bättre lösning för eleverna.

      Radera